Djurkollektiven.se

Flera familjer äger och sköter djur tillsammans. Här på skärgårdsön Björkö blir det grisar, får, höns, hagbygge, kretslopp, samarbete och några barn.

I väntan på våren

Just nu flyter det mesta på av sig själv inom kollektiven. Vi har vår passningsvecka då vi är där två gånger om dagen. Matar, fyller på vatten, letar ägg, ger hönsen nåt grönt som vi fått från mataffären. Grisarna får vitaminer och fåren äter hö. Det är väldigt lerigt, svårt att hålla bort leran, men förra veckan frös det på lite och torkade upp.

Om några veckor kommer vi ha en arbetsdag utomhus, antagligen lägger vi två hela helger i februari på att röja upp ta bort enar. Allt är en del av en restaureringsplan som Länsstyrelsen har satt upp. Det syftar till att få upp biotoper som hotade arter kan leva i.

Under mörka kvällar skriver vi på en bok om våra djurkollektiv! Det är roligt att vår blogg har över 22 000 besök! Mycket upplyftande! Häng kvar, jag återkommer när vi har lite mer att berätta.

Gott nytt år!

Grisarna trynar långt in i sin hydda.

Vi vill hälsa God Jul från Djurkollektiven! Och vi hoppas att det nya året skall bli lyckosamt, hälsosamt och uthärdligt och optimistiskt. Vi är i alla fall säkra på att våra djur har hjälpt oss att må bra under året som gått. Människor behöver djur för att må bättre. Känslan av ull under händerna, lukten av nyfluffad kyckling och ljudet av en sugga som nöffande hjälper sina små till rätta, är alltihop sådant som berikar livet och gör det bättre!

Vi har inte lyckats få några kultingar i år. Nu har vi bantat Dagmar och Bertil i nästan ett halvår men det har inte hänt något. Kanske är de för gamla eller så vill det sig inte av nån annan orsak, vilket är konstigt för de har fått kultingar förr. Det där får vi grunna vidare på.

Årets julskinka blev alltså en vi hittade i frysen från förra året. Trots ett helt år i frysen blev den fantastiskt god, vilket bara är ännu ett bevis för att köttet från Linderrödssvin är något alldeles extra!

Till detta serverades revbensspjäll, korv och rökt lammhjärta, liksom en riktigt härlig rökt lammfiol. Äggost från egna höns, herregud så gott!

Fåren är i vinterhagen bredvid grisarna, och hönsen får inte gå ut eftersom fågelinfluensan härjar, så de får finna sig att traska omkring i sitt stora utehägn. Just nu händer inte mycket annat än att vi dricker lite mellandagsöl från Björkös bryggeri. Och så vilar vi och hämtar nya krafter.

Gott Nytt År!

Flytt av får

I helgen flyttade vi hem fåren. De var ganska enkla att samla ihop (vilket inte alltid är fallet) och var nog sugna på att komma tillbaka.

I övrigt håller vi på med Jordbruksverkets papper, planering av nästa års bete, försäljning av skinn och så käkar vi kött som vi själva har producerat. Johannes tyckte att njurtalgsfriterade pommes frites verkade gott, och ärligt talat var det något av det godaste jag någonsin ätit! Det gick liksom inte att sluta, så gott var det!

Löken har räckt ända tills nu, och potatis har vi fortfarande kvar. Det tar ett tag att äta upp hundra kilo Asterix. Men med njurtalgsfritering går det fortare!

Slakt

Det blir ganska kladdigt när man slaktar…

Det är inte med lätt hjärta vi slaktar. Aldrig att vi gör det lättvindligt och står och skrattar. Vi gör det med vördnad och med äkta känsla för de som ger sitt liv så att vi kan få äta mat. Någon dör faktiskt!

20014 drog vinstlotten i år! Han blev istället avelsbagge på en gård i närheten, vars bagge blivit för gammal. 20014 blev ett livdjur och fick därför ett namn. Han heter numera Ullrik. Medan Ullrik springer runt i hagen och sätter på sina tackor, blir hans bröder slaktade och malda till köttfärs. Så orättvist är det här i världen. Hillevi har i 6 veckor varje dag påmint oss om att ”inte slakta min sötis”. Som tur är är Sötis 20011 också en vi har tänkt spara, så där behövde vi inte gå emot vår dotters vilja. Sötis är faktiskt väldigt trevlig och kelig. Nästan lika kelig som 20001, årets första lamm. Det enda folk hade i huvudet då (och fortfarande) var Corona, därför heter 20001 Corona. Trots namnet är hon trevlig och mjuk.

I år gick även 15222 och ännu värre – 1307 Snygging- till de sälla betesmarkerna. Snygging var vårt äldsta får, född 2013, och hon är upphov till många av våra avelstackor, samt även till Ullrik som gick till granngården. Snyggings fina grå ull, Egyptiska nos och långa smala ben lever vidare, det känns mycket bra. Hon blir aldrig glömd.

Slakten försiggår ute i hagen. Vi skjuter dem med slaktpistolen, skär halsen av dem och därmed är deras saga all. Det går mycket snabbt. Inga transporter, inga skräckresor.

Vi forslar kropparna till Håkans garage, hänger upp dem, flår dem och passar dem. Sedan tar vi en snaps för att hedra dem som gett sitt liv. Förra veckan gjorde vi 27 djur! 27 djur som skall flås och passas, det är två hela dagars arbete för 4 pers. Massa timmar men också trevligt tjöt.

Styckningen sker ett par dagar senare. Av Coronaskäl delade vi upp oss i två separata sjöbodar och stod med långt mellanrum. Tro mig, det är väl ventlierat i en sjöbod! (Kallt!) Även styckningen och färsande tar en hel dag i anspråk. Men det är en sådan otrolig känsla att fylla frys och kyl med egenproducerat kött.

Söndags kväll åt vi levergryta. Herregud så gott!

Snart dags för slakt

Kjettil i förgrunden, Bengt längre bak, båda har de gått vidare till de sälla beteshagarna.

Vi förbereder oss för slakt. Rensar ur garaget, köper handskar, filar knivar, ordnar påsar, rensar kök, tar fram skärbrädor, ringer styckhjälpsgubben, testar vakummaskinen. Denna vecka sker slakten tisdag eftermiddag och onsdag. Styckningen sker i helgen.

Våra fina bagglamm går i Kolvikshagen och lever sina sista dagar i finfint samliv, med gräs, lite pelletsgodis och extra kli bakom öronen. Allt förstås med prima havsutsikt!

Arbetsdag

Det har varit tyst ett tag från mig. Det beror till största delen på att min pappa har seglat vidare till den stora evighetslånga oceanen. Hans bortgång var visserligen väntad eftersom han hade ALS men ändå behövde jag tugga mig igenom sorgen en gång till. Döden är så definitiv! Vi har ofta döden att ta ställning till när vi hanterar djuren men det blir en helt annan sak när det är ett människoliv. Dessutom är ALS en fruktansvärd sjukdom! Jag har ärligt talat svårt att tänka mig något värre än att bli gradvis förlamad. Pappa kämpade i tio och ett halv år! Vilken fighter!

För nån vecka sen hade vi en arbetshelg. Det var kollossalt mycket att göra, och vi gjorde kollossalt mycket. På två dagar langade vi ensilagebalar, slog hagen, rätade upp skeva stolpar, städade ur hela hönshuset, vitkalkade om det, gjorde tillfälliga fårtaket permanent OCH mockade ut sex års ackumulerat fårträck. Herregud vad tungt! Jag kände mig galet trött i flera flera dagar. Vi har alltid haft halm i fårhuset, men det är ganska dåligt på att suga upp vätska. Nu har vi istället köpt in torv, och hoppas att det suger bättre. Vi har fått tips om att torv kan hålla mer vätska och håller tummarna för att det stämmer.

Snart dags att förbereda slakt. Hösten har varit varm och det växer fortfarande i hagarna, så fåren är fortfarande på grönbete ute på huvudet. Däremot har bagglammen fått flytta till en egen hage i Kolvik. De var lite vilsna ett tag men nu har de vant sig.

Bloggen når över 10 000 besök!

Över 10 000 besökare på denna blogg sen jag började i maj! Helt otroligt! Jag känner mig jätteglad och hedrad över att folk vill läsa om det vi gör. Uppenbarligen tycker folk att djur och naturvård är viktigt! Det är bra, för det tycker jag också att det är och det är absolut rätt väg att gå för en hållbar framtid. Producera mat hemma där du bor. Ät den själv. Tänk kretslopp i allt du gör och gör allt med många goda vänner så blir det ännu roligare.

Vad vill du läsa mer om?

Hem till fåren

Idag var en fin dag! Vi beslutade att forsla hem våra får. För att göra det behöver det vara någorlunda vindstilla, alternativt blåsa ostligt (vilket det sällan gör här ute). Idag var det väldigt lugnt och Ley mötte oss vid slipen i hamnen kl 10. En fin gammal bogserbåt låg till kajs, den hette Sven och kom från Ringön, Göteborg. Den var byggd 1896!

Lugn färd ut mot den blå horisonten. Vattnet låg som ett golv framför oss. Lindholmen är 14 hektar stor och består nästan bara av berg med gräsfläckar insprängt. Våra grå får mot det grå berget. De var tydligen sugna på att komma hem, för de traskade snällt ombord nästan direkt. Endast Tåröga och hennes lika tårögda bagglamm var lite tveksam, så det tog en kvart extra.

Men annars verkar vår taktik fungera fint! Öfår som är vana vid att åka båt, då blir lastningen ganska enkel. Hemfärden lika lugn.

Vi gav dem avmaskningsmedel, sen klämde vi in alla 16 i vår transport och körde de 500 metrarna till vår pyttelilla hage som ligger direkt bredvid vårt hus! För första gången i vår tioåriga fårhistoria, har vi dem kloss an mot vårt hus. Underbart roligt! Jag kan se dem från mitt sovrumsfönster! (emojis: hjärtan, hjärtan och gubbe med hjärtan i blicken)

Här skall de gå några dagar. En temporär fikaplats upprättades, där tänker vi sitta och fika! 🙂

Höns och könsförvirrande namn

Höns är läskiga när man har dem i ögonhöjd, för att man själv är en liten människa.

Vi konstaterar att vårens kläckning gav 10 kycklingar som överlevde. Av dem var 6 tuppar och 4 är hönor. Vi har funderat på om det bara är slumpen som avgör vilka som blir hönor och tuppar, eller om andra faktorer kan spela in. Nån hade läst att luftfuktigheten har betydelse, men det där får vi nog ta reda på mer om. Årets omgång heter i alla fall allihop Elisabeth, efter Elisabeth Swan i Pirates of the Caribbean. Jack Sparrow går redan där borta, lägst av alla i rangordningen. Han får till och med däng av hönorna. Alla Elisabethor har fått grön märkning, annars tappar vi snart bort vem som är född vilket år.

Sindre är livrädd för hönsen efter att i veckan ha fått sin banan stulen av en av Elisabeth-tupparna. Tuppen tyckte att bananen var i lagom höjd, och ettåringen blev asförbannad och jätterädd på samma gång. Själv hade jag lite svårt att hålla mig för skratt.

Grönt = född år 2020

Vi har därmed 25 hönor och en massa tuppar, men siktar på att ha tre stycken och slakta undan de övriga. En vit Elisabeth-tupp och en Elisabeth-tupp med grå byxor kommer nog vara kvar.

Dessutom upptäckte vi att Håkan skal bli mamma! Längst in i fårhuset, bakom kravallstaketen vi använder för att bygga lammboxar, ligger den grå hönan Håkan. Hon har varit borta ett tag och igår upptäckte vi att hon ligger och ruvar. Håkan är då döpt efter kollektivmänniskan (som är en riktig man) eftersom Hillevi, vår dotter, tycker att Håkan är snäll och att han borde ha en höna uppkallad efter sig. Håkan är den enda grå hönan och han håller ihop med Cissi, som är helt vit. I princip alla andra är brunspräckliga eller svartprickiga, men Håkan och Cissi är lätta att se skillnad på.

Så låt oss hoppas att Håkan blir hönsmamma åt en massa små kycklingar!

« Äldre inlägg