Flera familjer äger och sköter djur tillsammans. Här på skärgårdsön Björkö blir det grisar, får, höns, hagbygge, kretslopp, samarbete och några barn.

Månad: juni 2020 (Sida 1 av 2)

Titta till fåren

Strandfynd av det större slaget.

Jag har en faiblesse för strandfynd. Att gå och ”vraga” är jättekul och helst skall man nynna på Alf Hambes ”Vragavisa” samtidigt. Det är bra att vi bor på en ö för det finns gott om ställen för fina pinnar att flyta iland. Jag brukar försöka vara ute när det har stormat, så att jag hinner före andra som också gillar att vraga. Björkö ligger inte längst ut i kustbandet så vi har inte obruten horisont överallt, men det finns utsatta vikar där nästa anhalt är Danmark eller Norge, och där vinden ryter och dånar under vintermånaderna.

Bilden visar Johannes i vår fårhage. Han får äran att kånka hem det senaste strandfyndet jag hittade. Förhoppningsvis kan det bli en hylla eller något.

Det brukar vara svårt att hitta alla fåren, de går oftast i små grupper med en tacka och hennes lamm. Så skall man räkna ihop alla får man hålla på en stund och leta. Vid det här laget har de lyckligt glömt att människor kan innebära godis. De kommer inte glatt skuttande längre. Till hösten blir det svårt att få tag på allihop.

Fjärilar

Mindre blåvinge på sin värdväxt getväppling.

Det är tusan så svårt att se dem. De är små. Och när man väl får syn på dem skall man ta reda på vilken sort det är. För att fotografera behöver man komma väldigt nära. I princip alltid försvinner de utan att man förstår hur det gick till.

Men en del bilder har jag ändå lyckats få till. Detta är Mindre blåvinge. Det är en av de hotade (rödlistade) arter som finns på Skjutbanan. Den är rödlistad i kategorin NT (Near threatened) som är en av de lättare kategorierna, alltså något mindre hotad än övriga klassningar. Denna individ sitter på getväppling, som är fjärilens värdväxt. Där lever larverna och arten är beroende av att det finns mycket getväppling.

Vi har anpassat betet på Skjutbanan så att det skall finnas gott om getväppling. Ändå är det svårt att förutse var de skall dyka upp, och det som hände förra året bestämmer hur många fjärilar det kommer finnas i år. Getväppling och de andra hävdgynnade arterna behöver ofta mager mark, man måste alltså ta bort näring från marken. Kratta undan, eller låta någon beta bort näringen. Jag känner mig mycket stolt över att Skjutbanan för tillfället är ett Hot Spot bland fjärilsskådare i Göteborgstrakten. Det betyder att vi gör något rätt!

Naturvård på riktigt.

Det vi håller på med är naturvård på riktigt. Skjutbanan på Björkö är för närvarande The Hot Spot för fjärilsskådare från hela Göteborgsregionen. Idag mötte jag en fotograf från Vårgårda som letade blommor och fjärilar på Skjutbanan. Så har det varit nästan varje dag jag varit där nere: det står nån kuf med kamera och kikare och stirrar på ett grässtrå. Själv gör jag exakt likadant. Liggande på mage tvärs över en vass sten, ligger jag och fotograferar en insekt som försvinner så fort jag rör mig det minsta lilla. Tur att Sindre är världens mest tålmodiga bäbis!

Skjutbanan har alltid varit mycket artrik. Från början var det kobete. Därefter var det Försvarets skjutbana under minst femtio år. 2003 när jag gjorde en inventering för Naturskyddsföreningen, uppmärksammade jag det faktum att floran visade på en blandning mellan hävdgynnade arter och igenväxningsarter. Hävdgynnat är ofta blommor som gillar magra marker, klarar bete och är någorlunda lågväxta. Det finns en stor mängd rödlistade blommor som är hotade just för att hävden försvunnit/förändrats så mycket i vårt land och i hela Västvärlden. Eftersom blommorna är ovanliga blir också fjärilarna och andra insekter som är knutna till blommorna ovanliga. Det blir en ekologisk negativ spiral där allihop blir hotade och till slut dör ut.

Det får inte hända! Arter får inte dö ut! Få saker gör mig så fruktansvärt ledsen som när en art dör. Därför har vi betesdjur!

Sedan 2003 har jag engagerat mig i att blommorna, fjärilarna och de andra arterna på Skjutbanan skall finnas kvar. Det har skett en omfattande röjning (scouter, frivilliga och nu vi kollektivare) och vi har stängslat. Det finns nu också en skötselplan för Skjutbanan så att vi kan bevara de arter som finns. I dagsläget finns 2 rödlistade blommor och 5 rödlistade fjärilar.

Följ bloggen för mer fjärilar! I dagarna kommer jag berätta mer om detta. Fråga gärna om du undrar något!

Hävdgynnade blommor försvinner när jordbruket blir för storskaligt, eller helt upphör.

Mördarsniglar

Sent igår kväll var jag borta hos djuren för att gräva upp några tomatplantor som envisades med att växa där jag tyckte att sötpotatisarna skulle växa. Det var ett litet krig där inne i miniväxthuset. Sötpotatisen hade mobiliserat marktrupper och täckt jorden. Tomaterna körde luftvärnet och försökte skugga ut sötpotatisen. Själv tog jag bulldozern (=Sindres sandlådespade) och grävde ur luftvärnet så att markinfanteriet fick fritt spelrum. Kriget avgjort!

Tomatplantorna skall få bo hos fosterfamilj som har ett riktigt växthus.

Plockade ett 40tal mördarsniglar. Äckliga typer! Min tes har ju hela tiden varit att man skall ha grisar omkring odlingen, så att grisarna äter upp mördarsniglarna. Igår testade jag lite. Vilket djur är bäst på att äta mördarsniglar? Gris eller höns?

I sann empirisk forskningsanda tog jag mina fyrtio mördarsniglar och delade i två halvor. 20 sniglar till varje djur. Jag började med grisarna. Bertil kom glatt fram och nosade. En snigel på marken. Inte intressant, han luktade på den och lämnade den. Tydligen luktar den äckligt. Jag hämnade en skopa krossat korn, som är grisarnas basföda. Skakade runt mina 20 sniglar i krossat korn och serverade Bertil. Han glufsade glatt i sig kornet och med åkte ungefär 15 sniglar. Vid det laget hade Dagmar blivit hungrig och satte i sig resterande 5. Jag är fullt medveten om att de behövde lite mutor, utan krossat korn var sniglar inte intressant. Dessutom hade grisarna fått middag bara en timme tidigare och var inte särskilt hungriga. Hungriga grisar hade nog glufsat i sig sniglarna fortare, men kanske velat ha kornströssel på.

Jag hade nu 20 sniglar kvar, och gick för att hämta hönshusnyckeln och prova hönsens förmåga att käka sniglar. Telefonen plingade. Johannes skrev: Sindre är hungrig. Jag var tvungen att avbryta experimentet för att gå hem och amma bäbis. De 20 mördarsniglarna som låg i byttan hivades kvickt in till Dagmar som stod och letade kornkross. Hoppas hon käkade upp dem till kvällsmat, annars har de säkert letat sig tillbaka till min lilla odling igen. Jag hann inte kolla, en skrikbäbis måste man genast mata, så han somnar om igen.

Vår djurvecka. Vem är du?

Denna vecka är det vår familj som ansvarar för alla djur. Det brukar funka så att man stannar till hos djuren på morgonen på väg till jobbet. Det är ett fint sätt att börja dagen, mata grisar, se till hönsen och räkna in alla. På eftermiddagen/kvällen åker man dit igen och ger kvällsmat.

Det behövs en tur till Huvudet också, för att räkna in fåren och se att allt är bra. Vatten behöver vi inte oroa oss för just nu, det har regnat mängder i veckan som gick. Gutefår är också så fiffiga att de till nöds kan dricka saltvatten!

Så totalt skall vi räkna in:

2 grisar – Bertil och Dagmar

13 hönor

3 tuppar (”Jack Sparrow”, ”Vit med vitt” och ”Vit med svart”)

10 kycklingar (varav minst fyra är hönor, tjohoo!)

49 lamm och tackor

1 bagge (Ferdinand)

4 islandshästar

och så skall vi ju räkna in våra egna 3 små grisar här hemma, även kallade ”barn”. 🙂

Apropå barn, vi funderar på varför Dagmar inte har fått några kultingar än. Kanske behöver vi stödköpa?

Vem är du som läser detta? Lämna gärna en kommentar!

Gynekologi och lamm

I år fick vi 29 lamm. Varje år pågår en intensiv vadslagning om hur många lamm vi skall få. Vinnaren får en flaska vin eller ett litet legopaket, beroende på hur gammal vinnaren är. Själv är jag alltid för optimistisk och i år gissade jag på 35. Facit blev 29. Det är helt okej, gutefår är ju inte avlade på att ge en massa lamm. Det blir det antal det blir utan att människan är inne och rotar.

Apropå att vara inne och rota: förra året hade flera tackor, många, nästan tio stycken framfall! Det är jobbigt, då åker en del av snippan ut och man får tvätta och stoppa tillbaka den. Det är inget för den kräsmagade. De som är bäst på dylikt är Johannes och Lotta, som båda vid flera tillfällen fått fippla in fårets slida efter att ha tvättat och rengjort. Ibland sätter man också en framfallsbygel, en läbbig sak som får vilken kvinna som helst att få ont i underlivet. Fåren är dock tydligt hjälpta av det och ger oss en tacksam blick när vi grejat färdigt med deras genitalier. Sen kissar de, länge. Man kan nämligen inte kissa med framfall.

I år var det bara stackars 15256 som fick framfall. Skönt att det bara var en som fick det.

Ut ploppade 29 lamm i en strid ström och mest förvånad av alla var Ferdinand som helt plötsligt blev 29barnspappa. Svettigt! 🙂

Vadslagningen vanns som vanligt av Cissi. Hon vinner ofta på den tävlingen och jag misstänker starkt att hon fuskar. Hur vet jag inte. Men det är bra att det är just hon som vinner, för hon dricker inte vin och då måste vi ju vara kamratliga och hjälpa henne.

Biologisk mångfald är vackert

Blomsteräng i trädgåden

När man gå här på Björkö är det en trädgård som sticker ut. Den tillhör Anna-Lena och Joakim som är medlemmar i Bu & Bä och i Sprätt&Omelett. Där är en fantastisk rikedom av färg, doft och form. Och bäst av allt: det surrar och brummar av mängder av små flygfän. Bin och humlor får i Anna-Lenas trädgård både mat, bostad och vatten. Efter sitt skrovmål på vallmo och blåklint kan de ta en slurk vatten i fågelbadet och därefter gå och sova i humleholken.

(Jag tror inte det funkar exakt så, men storyn blir bättre på det sättet.)

Hur blev det såhär fint då? Efter en ombyggnation blev en stor brädhög liggande. Den dödade effektivt allt vanligt gräsmattegräs. Anna-Lena städade undan, krattade bort allt gammalt gräs och skavde av den kvarvarande övervintrande kvickroten. I januari sådde hon ängsblommor och strösslade på ett supertunt lager jord. Nitiskt vattnande under våren resulterade i denna fantastiska trädgård!

Ett eldorado för bin och humlor, fjärilar och skalbaggar. Om fler gjorde på detta vis kanske några av våra hundratals hotade insekter skulle ha en chans att överleva.

Mer mångfald!

…som Pippi Långstrump sa!

Islandshästarna är törstigare än vi tänkt. Vi funderade på att åka till systemet och ordna Prosecco åt dem, men sen kom vi fram till att fyra hingstar av sorten islandshäst nog dricker något annat än mousserande bubbel. Det känns inte så Island.

Det slumpade sig så att en kompis till oss hade en kub över. Vi har sedan tidigare två kuber (se den algbevuxna på bilden) som vi fyller på vintern. Men, hästar är större än får och de dricker inte saltvatten (det har vi annars gott om här ute på ön) .

Eftersom fyllda kuber är stora och tunga så har vi inte flyttat dem. Men som Pippi Långstrump sa: Det har jag aldrig gjort så det klarar jag nog! En del trixande med traktorn, lite tur i svängen och nu står kuben ute hos hästarna, mitt på ängen. Det finns en gammal brunn i närheten som går att använda. En begagnad båtpump, några meter rör, en nivåmätare och två händiga karlar, sen är saken löst!

Goda äpplen åt grisarna.

Vi har förnärvarande 16 får på Vinga. De har varit där ett par veckor nu. Igår åkte A-L dit för att prägla dem lite på oss. Får har inte världens bästa minne, för att säga det diplomatiskt. Det finns risk att de glömmer bort oss och då blir det vansinnigt svårt att lasta ombord dem när de skall till nästa ö. A-L rapporterade dock att nästan alla kom när hon klappade händerna och skramlade med den blå hinken som innehåller oemotståndligt fårgodis.

Sådär håller vi på. Hälsar på våra djur, klappar händerna och ger dem något när de kommer. Fåren har det finfint och växer och frodas. Det är en fantastisk fin utflykt man får på köpet när man skall titta till sina fårskallar ute i skärgården. Så kan man absolut leva livet!

Följ oss gärna här och på Instagram! ( @djurkollektiven )

Knubbsäl är Bohusläns landskapsdjur.

Skit och ammoniak

Dags att städa hönshuset. Fördelen med att vara många är att faktiskt inte måste vara med på allt hela tiden. Idag hade vår familj en del annat att bestyra (typ vårt giganorma projekt att inreda vinden så att barnen får varsitt rum) och därför avstod vi hönshussaneringen. Familjen L, B, A och H teamade upp och städade raskt ur det mök som samlats i hörnen sen förra gången. Det går fort när man är många och det blir fint också!

För att hålla god hygien i hönshuset är det bra att kalka om då och då. Vi har en kalkfärg som man penslar på efter att man skurat rent. Då håller sig förhoppningsvis parasiter och löss på avstånd och hoppar inte på våra djur.

Byte av strö, byte av halm och byta ut hela torvbädden mot nytt och torrt. Ungefär som att byta sängkläder, fast kanske en aning mer ammoniakdoftande.

Inatt kommer våra Skånska blommehöns sova som på dun.

Livet på en pinne! 😉

« Äldre inlägg