I dagarna har vi åttaårsjubileum. Det var självaste nationaldagen 2012 som våra första grisar kom. Ulla hade pyntat med ”Välkommen grisarna” – vimplar, och hon kanske hoppades att grisarna kunde läsa, trots att de kom från Skåne. 😉

Det var en speciell dag i flera avseenden, Hillevi och jag hade varit på sjukhuset ett tag. Hon var i slutskedet av sin cancerbehandling och var trött. Nu i efterhand känns det som om hon sov sig igenom hela halvåret av cellgifter men så kan det förstås inte ha varit. Denna dag kom hon och jag med sjuktransport från Drottning silvias barn och ungdomssjukhus lagom för att se våra små nassar släppas ut i hagen vi hade förberett.

Grisarna försvann allihop omedelbart ut i vegetationen och det enda vi såg var gräs som böjde sig och rasslade där det gick en kulting. Så småningom hittade de in i det lilla skjulet vi byggt och där sov de gott i en stor hög.

Det var gudomligt vackert den kvällen. Hillevi hade somnat om i sulkyn, gott nedbäddad. Vidar kröp upp i mitt knä. Håkan och Johhny hade tagit med lite dricka och vi satt nu i junikvällen och delade några pilsner och tänkte ljust om framtiden, trots att cancerbehandlingen inte var avslutad och allt var ovisst. Djuren och naturen läkte oss. Vänners kamratskap likaså. Man skall inte vara ensam när saker är jobbigt, man skall istället dricka öl en ljummen försommarkväll och se flugorna hitta till Björkös första spillningshög.

Så här mycket öl drack vi dock inte just den kvällen, denna bild är från en stor grillfest vi hade ett tag senare, dit över 50 gäster kom.