Det vi håller på med är naturvård på riktigt. Skjutbanan på Björkö är för närvarande The Hot Spot för fjärilsskådare från hela Göteborgsregionen. Idag mötte jag en fotograf från Vårgårda som letade blommor och fjärilar på Skjutbanan. Så har det varit nästan varje dag jag varit där nere: det står nån kuf med kamera och kikare och stirrar på ett grässtrå. Själv gör jag exakt likadant. Liggande på mage tvärs över en vass sten, ligger jag och fotograferar en insekt som försvinner så fort jag rör mig det minsta lilla. Tur att Sindre är världens mest tålmodiga bäbis!

Skjutbanan har alltid varit mycket artrik. Från början var det kobete. Därefter var det Försvarets skjutbana under minst femtio år. 2003 när jag gjorde en inventering för Naturskyddsföreningen, uppmärksammade jag det faktum att floran visade på en blandning mellan hävdgynnade arter och igenväxningsarter. Hävdgynnat är ofta blommor som gillar magra marker, klarar bete och är någorlunda lågväxta. Det finns en stor mängd rödlistade blommor som är hotade just för att hävden försvunnit/förändrats så mycket i vårt land och i hela Västvärlden. Eftersom blommorna är ovanliga blir också fjärilarna och andra insekter som är knutna till blommorna ovanliga. Det blir en ekologisk negativ spiral där allihop blir hotade och till slut dör ut.

Det får inte hända! Arter får inte dö ut! Få saker gör mig så fruktansvärt ledsen som när en art dör. Därför har vi betesdjur!

Sedan 2003 har jag engagerat mig i att blommorna, fjärilarna och de andra arterna på Skjutbanan skall finnas kvar. Det har skett en omfattande röjning (scouter, frivilliga och nu vi kollektivare) och vi har stängslat. Det finns nu också en skötselplan för Skjutbanan så att vi kan bevara de arter som finns. I dagsläget finns 2 rödlistade blommor och 5 rödlistade fjärilar.

Följ bloggen för mer fjärilar! I dagarna kommer jag berätta mer om detta. Fråga gärna om du undrar något!

Hävdgynnade blommor försvinner när jordbruket blir för storskaligt, eller helt upphör.