Strandfynd av det större slaget.

Jag har en faiblesse för strandfynd. Att gå och ”vraga” är jättekul och helst skall man nynna på Alf Hambes ”Vragavisa” samtidigt. Det är bra att vi bor på en ö för det finns gott om ställen för fina pinnar att flyta iland. Jag brukar försöka vara ute när det har stormat, så att jag hinner före andra som också gillar att vraga. Björkö ligger inte längst ut i kustbandet så vi har inte obruten horisont överallt, men det finns utsatta vikar där nästa anhalt är Danmark eller Norge, och där vinden ryter och dånar under vintermånaderna.

Bilden visar Johannes i vår fårhage. Han får äran att kånka hem det senaste strandfyndet jag hittade. Förhoppningsvis kan det bli en hylla eller något.

Det brukar vara svårt att hitta alla fåren, de går oftast i små grupper med en tacka och hennes lamm. Så skall man räkna ihop alla får man hålla på en stund och leta. Vid det här laget har de lyckligt glömt att människor kan innebära godis. De kommer inte glatt skuttande längre. Till hösten blir det svårt att få tag på allihop.