Johannes och jag har igår firat 20 årig förlovningsdag. Vi gjorde det genom att arrangera ett kolmilebygge. Vi var liksom tillbaka på en arena där vi funkar som bäst: massa folk, stora krångliga projekt utomhus med en massa mojänger som skall bli till något stort.

Efter tre dagars förberedelser, samt med material som vi förberedde redan i mars, kunde vi påbörja bygget. Kursdeltagarna var fantastiskt duktiga och jobbade på som små…kolmilare. Vi gjorde ekrar, rost, dragare och dunkade ner drottningen rejält lång. Vi fällde en stor gran för att få färskt granris att täcka med. När man gör det ser milan ut som en byggnad i Elsa Beskovs ”Hattstugan”. Därefter blandade vi stybb, och ordnade till ny stybb. Dessutom tillverkade vi block, samt monterade skorstenen och gjorde hål på rätt ställe. Allt detta tog sju timmar i värme och svett. Vi hade roligt också!

Om du blir nyfiken på vad allt detta betyder, kan du hänga med nästa gång vi arrangerar en kurs, vilket vi inte kommer göra den närmaste tiden, för vi har lite sömnskuld att ta igen först. Tändningen gick smidigt och Tryggve fick i uppdrag att döpa milan. Alla milor är kvinnor. Namnen Freja, Idun och Linnéa var upptagna (jag har en gång fått en mila uppkallad efter mig) så denna fick heta Froda. Det är ett unikt namn, men det passade fint. Froda puffade på lite försiktigt och vi fick stödelda vid skorstenen. När kvällen mörknade åkte en gitarr fram och vi sjöng ett Dan Anderssonsånger medan lägerelden knastrade och Froda singlade rök. Natten föll. En magisk natt som ingen ville missa. Stjärnorna gnistrade och daggen fuktade gräset. Himlavalvet över fårhagen var oändligt stort. Lyktorna vi tänt stod i en ring kring Frodas varma väsen. Röken gled sig ut ur milans varma inre och gjorde lyktskenet disigt. NärTobias klubbade milan mitt i natten, gjorde han det i en krans av lyktor, och hela gestalten verkade komma från ett annat århundrade. Vårt klot susade genom en del av universum som bjöd på stjärnfall, och meteoriterna målade sprakande streck på den mörka Augustihimlen. Så otroligt vackert! Så fullkomligt magiskt att få uppleva detta!

Med ett absolut minimum av sömn, vari jag låg och grunnade på vad jag kunde ha gjort för fel, kunde vi klockan halv fem på morgonen konstatera att Froda hade slutat ryka. Detta är inte bra, det betyder att milningen har avstannat. Efter ytterligare två tändningsförsök lyckades vi få igång henne igen klockan 08 på morgonen.

Äntligen körde milningen igång för fullt. Inget litet singlande, inte något försiktigt rökpys, utan rejält bolmande för allt vad Froda kunde prestera. Himlen över fårhagen täcktes av tjock krämig ljus rök. Som vispgrädde. Som fårull som spottas ut ur milan i rejäla plymer som cirkulerar i hettan. Få saker är så otroligt vilsamt som att sitta och passa en mila. Man sitter och stirrar på röken. Lyssnar efter ljud men hör intet. Milans rök är tyst och stilla, men mycket påtaglig. Fascinerande att titta på. Man blir helt bergtagen och tillslut blir man mycket mycket sömnig. Sömnigheten kan bero på sömnbrist förstås, för nu får vi göra allt igen, det som vi trodde att vi gjorde på natten gör vi nu på dagen. Men det är fint, Froda jobbar på för fullt och bolmar sig igenom en kubikmeter ved på rekordkorta åtta timmar. När jag kan ta mig ett välförtjänt dopp i det salta blå, känner jag hur sommaren är helt underbar och fyller varje por i min kropp. Vidar satt vakt i natt och hade det helfint ihop med nyfunna vänner. Hillevi myser alltid när vi tältar.

Johannes brassade kolarebullar på egengjort fläsk och var glad även han. Sindre kanske är den av alla deltagare som har haft det härligast. Han har gått omkring och skrotat, rullat runt i stybbhögen och blivit fruktansvärt smutsig. Han har flyttat på verktyg vi skulle ha och varit i vägen överallt men inte irriterat någon. Man kan helt enkelt inte bli irriterad när han är så där härligt skrotig, går omkring och pysslar och möter okända människor med ett nyfiket leende. Trots att han rispade sig på en såg, brände sig på brännässlor och fick minst femton stora myggbett, har han jollrat sig igenom hela sin första mila.

Rivningen två dagar senare gav cirka 200 liter prima kol av mycket hög kvalitet. Nu kan vi grilla vårt hemmagjorda kött på vårt hemmamilade kol!