Flera familjer äger och sköter djur tillsammans. Här på skärgårdsön Björkö blir det grisar, får, höns, hagbygge, kretslopp, samarbete och några barn.

Månad: december 2020

Gott nytt år!

Grisarna trynar långt in i sin hydda.

Vi vill hälsa God Jul från Djurkollektiven! Och vi hoppas att det nya året skall bli lyckosamt, hälsosamt och uthärdligt och optimistiskt. Vi är i alla fall säkra på att våra djur har hjälpt oss att må bra under året som gått. Människor behöver djur för att må bättre. Känslan av ull under händerna, lukten av nyfluffad kyckling och ljudet av en sugga som nöffande hjälper sina små till rätta, är alltihop sådant som berikar livet och gör det bättre!

Vi har inte lyckats få några kultingar i år. Nu har vi bantat Dagmar och Bertil i nästan ett halvår men det har inte hänt något. Kanske är de för gamla eller så vill det sig inte av nån annan orsak, vilket är konstigt för de har fått kultingar förr. Det där får vi grunna vidare på.

Årets julskinka blev alltså en vi hittade i frysen från förra året. Trots ett helt år i frysen blev den fantastiskt god, vilket bara är ännu ett bevis för att köttet från Linderrödssvin är något alldeles extra!

Till detta serverades revbensspjäll, korv och rökt lammhjärta, liksom en riktigt härlig rökt lammfiol. Äggost från egna höns, herregud så gott!

Fåren är i vinterhagen bredvid grisarna, och hönsen får inte gå ut eftersom fågelinfluensan härjar, så de får finna sig att traska omkring i sitt stora utehägn. Just nu händer inte mycket annat än att vi dricker lite mellandagsöl från Björkös bryggeri. Och så vilar vi och hämtar nya krafter.

Gott Nytt År!

Flytt av får

I helgen flyttade vi hem fåren. De var ganska enkla att samla ihop (vilket inte alltid är fallet) och var nog sugna på att komma tillbaka.

I övrigt håller vi på med Jordbruksverkets papper, planering av nästa års bete, försäljning av skinn och så käkar vi kött som vi själva har producerat. Johannes tyckte att njurtalgsfriterade pommes frites verkade gott, och ärligt talat var det något av det godaste jag någonsin ätit! Det gick liksom inte att sluta, så gott var det!

Löken har räckt ända tills nu, och potatis har vi fortfarande kvar. Det tar ett tag att äta upp hundra kilo Asterix. Men med njurtalgsfritering går det fortare!

Slakt

Det blir ganska kladdigt när man slaktar…

Det är inte med lätt hjärta vi slaktar. Aldrig att vi gör det lättvindligt och står och skrattar. Vi gör det med vördnad och med äkta känsla för de som ger sitt liv så att vi kan få äta mat. Någon dör faktiskt!

20014 drog vinstlotten i år! Han blev istället avelsbagge på en gård i närheten, vars bagge blivit för gammal. 20014 blev ett livdjur och fick därför ett namn. Han heter numera Ullrik. Medan Ullrik springer runt i hagen och sätter på sina tackor, blir hans bröder slaktade och malda till köttfärs. Så orättvist är det här i världen. Hillevi har i 6 veckor varje dag påmint oss om att ”inte slakta min sötis”. Som tur är är Sötis 20011 också en vi har tänkt spara, så där behövde vi inte gå emot vår dotters vilja. Sötis är faktiskt väldigt trevlig och kelig. Nästan lika kelig som 20001, årets första lamm. Det enda folk hade i huvudet då (och fortfarande) var Corona, därför heter 20001 Corona. Trots namnet är hon trevlig och mjuk.

I år gick även 15222 och ännu värre – 1307 Snygging- till de sälla betesmarkerna. Snygging var vårt äldsta får, född 2013, och hon är upphov till många av våra avelstackor, samt även till Ullrik som gick till granngården. Snyggings fina grå ull, Egyptiska nos och långa smala ben lever vidare, det känns mycket bra. Hon blir aldrig glömd.

Slakten försiggår ute i hagen. Vi skjuter dem med slaktpistolen, skär halsen av dem och därmed är deras saga all. Det går mycket snabbt. Inga transporter, inga skräckresor.

Vi forslar kropparna till Håkans garage, hänger upp dem, flår dem och passar dem. Sedan tar vi en snaps för att hedra dem som gett sitt liv. Förra veckan gjorde vi 27 djur! 27 djur som skall flås och passas, det är två hela dagars arbete för 4 pers. Massa timmar men också trevligt tjöt.

Styckningen sker ett par dagar senare. Av Coronaskäl delade vi upp oss i två separata sjöbodar och stod med långt mellanrum. Tro mig, det är väl ventlierat i en sjöbod! (Kallt!) Även styckningen och färsande tar en hel dag i anspråk. Men det är en sådan otrolig känsla att fylla frys och kyl med egenproducerat kött.

Söndags kväll åt vi levergryta. Herregud så gott!