Flera familjer äger och sköter djur tillsammans. Här på skärgårdsön Björkö blir det grisar, får, höns, hagbygge, kretslopp, samarbete och några barn.

Författare: jagrudlinnea@gmail.com (Sida 1 av 3)

Bloggen når över 10 000 besök!

Över 10 000 besökare på denna blogg sen jag började i maj! Helt otroligt! Jag känner mig jätteglad och hedrad över att folk vill läsa om det vi gör. Uppenbarligen tycker folk att djur och naturvård är viktigt! Det är bra, för det tycker jag också att det är och det är absolut rätt väg att gå för en hållbar framtid. Producera mat hemma där du bor. Ät den själv. Tänk kretslopp i allt du gör och gör allt med många goda vänner så blir det ännu roligare.

Vad vill du läsa mer om?

Hem till fåren

Idag var en fin dag! Vi beslutade att forsla hem våra får. För att göra det behöver det vara någorlunda vindstilla, alternativt blåsa ostligt (vilket det sällan gör här ute). Idag var det väldigt lugnt och Ley mötte oss vid slipen i hamnen kl 10. En fin gammal bogserbåt låg till kajs, den hette Sven och kom från Ringön, Göteborg. Den var byggd 1896!

Lugn färd ut mot den blå horisonten. Vattnet låg som ett golv framför oss. Lindholmen är 14 hektar stor och består nästan bara av berg med gräsfläckar insprängt. Våra grå får mot det grå berget. De var tydligen sugna på att komma hem, för de traskade snällt ombord nästan direkt. Endast Tåröga och hennes lika tårögda bagglamm var lite tveksam, så det tog en kvart extra.

Men annars verkar vår taktik fungera fint! Öfår som är vana vid att åka båt, då blir lastningen ganska enkel. Hemfärden lika lugn.

Vi gav dem avmaskningsmedel, sen klämde vi in alla 16 i vår transport och körde de 500 metrarna till vår pyttelilla hage som ligger direkt bredvid vårt hus! För första gången i vår tioåriga fårhistoria, har vi dem kloss an mot vårt hus. Underbart roligt! Jag kan se dem från mitt sovrumsfönster! (emojis: hjärtan, hjärtan och gubbe med hjärtan i blicken)

Här skall de gå några dagar. En temporär fikaplats upprättades, där tänker vi sitta och fika! 🙂

Höns och könsförvirrande namn

Höns är läskiga när man har dem i ögonhöjd, för att man själv är en liten människa.

Vi konstaterar att vårens kläckning gav 10 kycklingar som överlevde. Av dem var 6 tuppar och 4 är hönor. Vi har funderat på om det bara är slumpen som avgör vilka som blir hönor och tuppar, eller om andra faktorer kan spela in. Nån hade läst att luftfuktigheten har betydelse, men det där får vi nog ta reda på mer om. Årets omgång heter i alla fall allihop Elisabeth, efter Elisabeth Swan i Pirates of the Caribbean. Jack Sparrow går redan där borta, lägst av alla i rangordningen. Han får till och med däng av hönorna. Alla Elisabethor har fått grön märkning, annars tappar vi snart bort vem som är född vilket år.

Sindre är livrädd för hönsen efter att i veckan ha fått sin banan stulen av en av Elisabeth-tupparna. Tuppen tyckte att bananen var i lagom höjd, och ettåringen blev asförbannad och jätterädd på samma gång. Själv hade jag lite svårt att hålla mig för skratt.

Grönt = född år 2020

Vi har därmed 25 hönor och en massa tuppar, men siktar på att ha tre stycken och slakta undan de övriga. En vit Elisabeth-tupp och en Elisabeth-tupp med grå byxor kommer nog vara kvar.

Dessutom upptäckte vi att Håkan skal bli mamma! Längst in i fårhuset, bakom kravallstaketen vi använder för att bygga lammboxar, ligger den grå hönan Håkan. Hon har varit borta ett tag och igår upptäckte vi att hon ligger och ruvar. Håkan är då döpt efter kollektivmänniskan (som är en riktig man) eftersom Hillevi, vår dotter, tycker att Håkan är snäll och att han borde ha en höna uppkallad efter sig. Håkan är den enda grå hönan och han håller ihop med Cissi, som är helt vit. I princip alla andra är brunspräckliga eller svartprickiga, men Håkan och Cissi är lätta att se skillnad på.

Så låt oss hoppas att Håkan blir hönsmamma åt en massa små kycklingar!

Film/movie om fårflytten/ about sheep-transfer by boat.

Här är den fantastiskt fina filmen om när vi flyttade våra får i somras. Det är Gunnar Skarland som har fångat oss på bild och klippt ihop detta. Jag tycker den är så fin! Vad tycker du?

This movie is from the sheep-transfer we made some weeks ago. We had to move the 16 island-sheeps from the Island Vinga to the Island Lindholmen. Please see it! It is very nice and shows the fantastic environment in which we keep our animals and where they help protecting endangered species. The movie is made by Gunnar Skarland. Music by Björn Olsen. Please tell me you like this video! 🙂

Kolmilan

Johannes och jag har igår firat 20 årig förlovningsdag. Vi gjorde det genom att arrangera ett kolmilebygge. Vi var liksom tillbaka på en arena där vi funkar som bäst: massa folk, stora krångliga projekt utomhus med en massa mojänger som skall bli till något stort.

Efter tre dagars förberedelser, samt med material som vi förberedde redan i mars, kunde vi påbörja bygget. Kursdeltagarna var fantastiskt duktiga och jobbade på som små…kolmilare. Vi gjorde ekrar, rost, dragare och dunkade ner drottningen rejält lång. Vi fällde en stor gran för att få färskt granris att täcka med. När man gör det ser milan ut som en byggnad i Elsa Beskovs ”Hattstugan”. Därefter blandade vi stybb, och ordnade till ny stybb. Dessutom tillverkade vi block, samt monterade skorstenen och gjorde hål på rätt ställe. Allt detta tog sju timmar i värme och svett. Vi hade roligt också!

Om du blir nyfiken på vad allt detta betyder, kan du hänga med nästa gång vi arrangerar en kurs, vilket vi inte kommer göra den närmaste tiden, för vi har lite sömnskuld att ta igen först. Tändningen gick smidigt och Tryggve fick i uppdrag att döpa milan. Alla milor är kvinnor. Namnen Freja, Idun och Linnéa var upptagna (jag har en gång fått en mila uppkallad efter mig) så denna fick heta Froda. Det är ett unikt namn, men det passade fint. Froda puffade på lite försiktigt och vi fick stödelda vid skorstenen. När kvällen mörknade åkte en gitarr fram och vi sjöng ett Dan Anderssonsånger medan lägerelden knastrade och Froda singlade rök. Natten föll. En magisk natt som ingen ville missa. Stjärnorna gnistrade och daggen fuktade gräset. Himlavalvet över fårhagen var oändligt stort. Lyktorna vi tänt stod i en ring kring Frodas varma väsen. Röken gled sig ut ur milans varma inre och gjorde lyktskenet disigt. NärTobias klubbade milan mitt i natten, gjorde han det i en krans av lyktor, och hela gestalten verkade komma från ett annat århundrade. Vårt klot susade genom en del av universum som bjöd på stjärnfall, och meteoriterna målade sprakande streck på den mörka Augustihimlen. Så otroligt vackert! Så fullkomligt magiskt att få uppleva detta!

Med ett absolut minimum av sömn, vari jag låg och grunnade på vad jag kunde ha gjort för fel, kunde vi klockan halv fem på morgonen konstatera att Froda hade slutat ryka. Detta är inte bra, det betyder att milningen har avstannat. Efter ytterligare två tändningsförsök lyckades vi få igång henne igen klockan 08 på morgonen.

Äntligen körde milningen igång för fullt. Inget litet singlande, inte något försiktigt rökpys, utan rejält bolmande för allt vad Froda kunde prestera. Himlen över fårhagen täcktes av tjock krämig ljus rök. Som vispgrädde. Som fårull som spottas ut ur milan i rejäla plymer som cirkulerar i hettan. Få saker är så otroligt vilsamt som att sitta och passa en mila. Man sitter och stirrar på röken. Lyssnar efter ljud men hör intet. Milans rök är tyst och stilla, men mycket påtaglig. Fascinerande att titta på. Man blir helt bergtagen och tillslut blir man mycket mycket sömnig. Sömnigheten kan bero på sömnbrist förstås, för nu får vi göra allt igen, det som vi trodde att vi gjorde på natten gör vi nu på dagen. Men det är fint, Froda jobbar på för fullt och bolmar sig igenom en kubikmeter ved på rekordkorta åtta timmar. När jag kan ta mig ett välförtjänt dopp i det salta blå, känner jag hur sommaren är helt underbar och fyller varje por i min kropp. Vidar satt vakt i natt och hade det helfint ihop med nyfunna vänner. Hillevi myser alltid när vi tältar.

Johannes brassade kolarebullar på egengjort fläsk och var glad även han. Sindre kanske är den av alla deltagare som har haft det härligast. Han har gått omkring och skrotat, rullat runt i stybbhögen och blivit fruktansvärt smutsig. Han har flyttat på verktyg vi skulle ha och varit i vägen överallt men inte irriterat någon. Man kan helt enkelt inte bli irriterad när han är så där härligt skrotig, går omkring och pysslar och möter okända människor med ett nyfiket leende. Trots att han rispade sig på en såg, brände sig på brännässlor och fick minst femton stora myggbett, har han jollrat sig igenom hela sin första mila.

Rivningen två dagar senare gav cirka 200 liter prima kol av mycket hög kvalitet. Nu kan vi grilla vårt hemmagjorda kött på vårt hemmamilade kol!

Bygga kolmila

Den här bilden har inget med kolmilor att göra, men jag återkommer när jag har några bilder, dvs senare i veckan. Håll ut och kom tillbaka!

De senaste dagarna har vi varit väldigt upptagna med att förbereda morgonens event. Vi skall bygga en kolmila. Det är groteskt mycket detaljer som skall ordnas, och jättelånga listor att skriva på grejor som skall med. Vi skall hålla till i vår fårhage och vi bygger den imorgon onsdag under dagen. På kvällen tänder vi och låter den gå under natten med nattvak i skift. Vi stänger när den är klar och låter den svalna några timmar innan vi river den på torsdagen.

Milor är magiska. Det blir som ett levande väsen, en gestalt, en figur som man bygger, föder och tar hand om. Enligt traditionen var alla milor kvinnor och hade kvinnonamn. Man fick heller aldrig säga ordet ”eld” eller ”brinna”. Istället fick man säga sånt som ”Nu har vi värme” eller ”Där är det hetta”.

Vi skall upp tidigt imorgon hela familjen. Jag har en övertrött ettåring i knäet när jag skriver detta och Vidar och Johannes är fortfarande ute och kör virke med flakmoppen som vi äntligen fått igång. Jag avslutar här, klockan är sent. Jag återkommer på fredag eftermiddag med lite bilder från milan, samt berättar hur det gick. Häng med! 🙂

Banta gris!

Dagmar och Bertil har nu gått i samma hage i över ett halvår. Vi hade beräknat att det skulle komma kultingar i början av april men fortfarande har inget hänt. Vi förstår inte helt vad det beror på. De har fått en kull ihop förr, så det borde fungera.

Ibland händer det att Linderödssvin helt enkelt inte klaffar. När man som vi är med i en genbank, med syfte att få den fina grisen att bli så livskraftig som möjligt, ringer man till sin avelsrådgivare när man behöver köpa sig ett nytt livdjur (=avelsdjur). När vi behövde ny sugga, ringde vi till avelsrådgivaren Ronny i föreningen Landtsvinet. Han tipsade om Dagmar som vi alltså köpte kort därefter. Vi har nu haft Dagmar i två och ett halvt år och hon och Bertil fick ganska omgående en fin kull förra året. Alltså vet vi att just de två fungerar ihop.

Men nu går det alltså inte. Skjuter han lösa skott? Nej, knappast, det har ju som sagt fungerat förut. Eller kanske de är överviktiga?

Människor och grisar är ganska lika. Övervikt hos människor sänker fertiliteten. Likadant hos grisar. Alltså är antingen Dagmar, eller Bertil, eller båda, för tjocka. De måste banta!

Vi har meddelat ICA att vi inte längre kan ta emot några mejeriprodukter (ost och grädde blir man inte slank av) men att vi tar alla grönsaker de har. Lite korn, vitaminer och vatten, och så grönsaker, är den meny vi har satt upp för våra två snälla svin. Om vi sprider ut grönsakerna i hagen så tvingar vi djuren att traska runt och de får lite mer motion än de annars hade fått.

Låt oss hoppas att det fungerar, vi längtar efter småttingar!

Fårflytt

Den sjuka tackan hade piggnat på sig, tack och lov. Vi har varit på semester i fjällen, därför har jag inte kunnat uppdatera bloggen på nån vecka.

Vi har flyttat fåren från Vinga till Lindholmen. Det är i år 16 individer som traskar runt och gör naturvårdsnytta på öarna. Vi fick leta bra länge för att hitta dem. Fullt av turister som låg och solade och vi ropade och klappade händer så att folk trodde vi var galna. Men tillslut fann vi dem, längst bort utanför den så välkända Vinga fyr! Därifrån till båten var det över en kilometer och med blå godishinken i högsta hugg halvsprang vi över stock och sten med 16 får i hälarna, fotade av turister som låg i bikini och solade. En hel cirkus! Svettiga och anfådda nådde vi fram till båten och misstänkte att det då skulle bli tvärstopp. Men nej, de stannade snällt och traskade därefter ombord. Vi börjar fundera på att ha samma får år efter år, så är de vana vid att åka båt. Vi tror det är en bra taktik.

Denna gång hade vi en drönarfilmare med oss. Så hela cirkusen filmades från ovan. Det blir nog en fin film, där man ser de grå fåren strömma fram bland buskarna.

Vädret var fantastiskt, så bra att vi kunde gå utomskärs. Hur många gånger har det hänt under de senaste femtio åren, att fåren åker utomskärs? Loja dyningar gungade oss fram, vi drack kaffe och käkade macka. Bäbisen somnade, drönaren surrade efter på lagom höjd och filmade, 12åringen satt och mumsade banan och fåren stod lugnt och rapade.

Väl framme vid Lindholmen blev vi återigen fotade av båtgäster. Vi får alltid många frågor och folk är nyfikna och vill veta mer. Fåren kravlade sig iland på Lindholmen och spred ut sig. Snyggt på drönarfilmen.

De gör sig verkligen fint i Bohuslän! Grå lurviga fåri den grå gnejsen. De verkar skapta för att gå i denna miljön och deras beniga skönhet kröns av hornen. Grått och brunt, beige och vitt i samma nyanser som de lavar som växer på de rundslipade klipporna. Harmoni!

Sjuk tacka

Det kommer rapporter om att en av tackorna är slö. Hon verkar ha diarré och ligger still mycket. Får är tåliga djur, jag har tidigare skrivit att det är vid lamningstider de kanske tacklar av och dör. Ibland händer det förstås även utom lamning, att någon blir dålig. Vi skall ner och se om vi får tag på 16257. Hon är en mycket trevlig tacka och kommer ofta fram, så det blir nog inga problem att få tag på henne. Sedan är den en annan femma att ta reda på om vi kan göra något åt det. Det blir till att gräva i fårapoteket.

Det verkar gå bra för denna blogg, vi har ett ökande antal besökare och det har vi haft ända sen början. Stadigt ökande.

Nu lägger vi tiden på vårt får istället för att sitta här vid datorn.

Hejkon bacon!

« Äldre inlägg