Flera familjer äger och sköter djur tillsammans. Här på skärgårdsön Björkö blir det grisar, får, höns, hagbygge, kretslopp, samarbete och några barn.

Etikett: bondgård

Vatten och Danmark

Många av följarna på Djurkollektiven kommer från Danmark. Detta är extra fint tycker jag, eftersom jag är född i Köpenhamn. Min mamma Jenny lyckades övertyga kommunens tjänsteman om att danska var ett modersmål, så därför hade jag hemspråksundervisning i hela mellanstadiet. Detta räddade min danska, så att min talade danska är snudd på perfekt, men dock inte stavningen, som haltar betänkligt. Men ändå, Danmark har en extra plats i mitt hjärta! Berätta gärna varifrån du kommer!

Idag är det dags att fylla på vatten igen. Trots att det har regnat massor dricker våra fyra islandslånehästar massor av vatten. Johannes och Håkan har byggt ihop en hemmagjord manick som pumpar vatten från en brunn till en stor kub och vidare ut i fem behållare så alla hästar får varsin. Annars finns tydligen risk att hingstarna bara bråkar om vattnet, välter ut det och så får ingen något vatten alls. Ibland misstänker jag att hästar har små hjärnor. 🙂 Men fina är de!

Vi har fyra låneislandshästar som hjälper oss hålla landskapen öppna!

Vår djurvecka. Vem är du?

Denna vecka är det vår familj som ansvarar för alla djur. Det brukar funka så att man stannar till hos djuren på morgonen på väg till jobbet. Det är ett fint sätt att börja dagen, mata grisar, se till hönsen och räkna in alla. På eftermiddagen/kvällen åker man dit igen och ger kvällsmat.

Det behövs en tur till Huvudet också, för att räkna in fåren och se att allt är bra. Vatten behöver vi inte oroa oss för just nu, det har regnat mängder i veckan som gick. Gutefår är också så fiffiga att de till nöds kan dricka saltvatten!

Så totalt skall vi räkna in:

2 grisar – Bertil och Dagmar

13 hönor

3 tuppar (”Jack Sparrow”, ”Vit med vitt” och ”Vit med svart”)

10 kycklingar (varav minst fyra är hönor, tjohoo!)

49 lamm och tackor

1 bagge (Ferdinand)

4 islandshästar

och så skall vi ju räkna in våra egna 3 små grisar här hemma, även kallade ”barn”. 🙂

Apropå barn, vi funderar på varför Dagmar inte har fått några kultingar än. Kanske behöver vi stödköpa?

Vem är du som läser detta? Lämna gärna en kommentar!

…som Pippi Långstrump sa!

Islandshästarna är törstigare än vi tänkt. Vi funderade på att åka till systemet och ordna Prosecco åt dem, men sen kom vi fram till att fyra hingstar av sorten islandshäst nog dricker något annat än mousserande bubbel. Det känns inte så Island.

Det slumpade sig så att en kompis till oss hade en kub över. Vi har sedan tidigare två kuber (se den algbevuxna på bilden) som vi fyller på vintern. Men, hästar är större än får och de dricker inte saltvatten (det har vi annars gott om här ute på ön) .

Eftersom fyllda kuber är stora och tunga så har vi inte flyttat dem. Men som Pippi Långstrump sa: Det har jag aldrig gjort så det klarar jag nog! En del trixande med traktorn, lite tur i svängen och nu står kuben ute hos hästarna, mitt på ängen. Det finns en gammal brunn i närheten som går att använda. En begagnad båtpump, några meter rör, en nivåmätare och två händiga karlar, sen är saken löst!

Goda äpplen åt grisarna.

Vi har förnärvarande 16 får på Vinga. De har varit där ett par veckor nu. Igår åkte A-L dit för att prägla dem lite på oss. Får har inte världens bästa minne, för att säga det diplomatiskt. Det finns risk att de glömmer bort oss och då blir det vansinnigt svårt att lasta ombord dem när de skall till nästa ö. A-L rapporterade dock att nästan alla kom när hon klappade händerna och skramlade med den blå hinken som innehåller oemotståndligt fårgodis.

Sådär håller vi på. Hälsar på våra djur, klappar händerna och ger dem något när de kommer. Fåren har det finfint och växer och frodas. Det är en fantastisk fin utflykt man får på köpet när man skall titta till sina fårskallar ute i skärgården. Så kan man absolut leva livet!

Följ oss gärna här och på Instagram! ( @djurkollektiven )

Knubbsäl är Bohusläns landskapsdjur.

Nationaldag med cancer

I dagarna har vi åttaårsjubileum. Det var självaste nationaldagen 2012 som våra första grisar kom. Ulla hade pyntat med ”Välkommen grisarna” – vimplar, och hon kanske hoppades att grisarna kunde läsa, trots att de kom från Skåne. 😉

Det var en speciell dag i flera avseenden, Hillevi och jag hade varit på sjukhuset ett tag. Hon var i slutskedet av sin cancerbehandling och var trött. Nu i efterhand känns det som om hon sov sig igenom hela halvåret av cellgifter men så kan det förstås inte ha varit. Denna dag kom hon och jag med sjuktransport från Drottning silvias barn och ungdomssjukhus lagom för att se våra små nassar släppas ut i hagen vi hade förberett.

Grisarna försvann allihop omedelbart ut i vegetationen och det enda vi såg var gräs som böjde sig och rasslade där det gick en kulting. Så småningom hittade de in i det lilla skjulet vi byggt och där sov de gott i en stor hög.

Det var gudomligt vackert den kvällen. Hillevi hade somnat om i sulkyn, gott nedbäddad. Vidar kröp upp i mitt knä. Håkan och Johhny hade tagit med lite dricka och vi satt nu i junikvällen och delade några pilsner och tänkte ljust om framtiden, trots att cancerbehandlingen inte var avslutad och allt var ovisst. Djuren och naturen läkte oss. Vänners kamratskap likaså. Man skall inte vara ensam när saker är jobbigt, man skall istället dricka öl en ljummen försommarkväll och se flugorna hitta till Björkös första spillningshög.

Så här mycket öl drack vi dock inte just den kvällen, denna bild är från en stor grillfest vi hade ett tag senare, dit över 50 gäster kom.