Flera familjer äger och sköter djur tillsammans. Här på skärgårdsön Björkö blir det grisar, får, höns, hagbygge, kretslopp, samarbete och några barn.

Etikett: gris

Mördarsniglar

Sent igår kväll var jag borta hos djuren för att gräva upp några tomatplantor som envisades med att växa där jag tyckte att sötpotatisarna skulle växa. Det var ett litet krig där inne i miniväxthuset. Sötpotatisen hade mobiliserat marktrupper och täckt jorden. Tomaterna körde luftvärnet och försökte skugga ut sötpotatisen. Själv tog jag bulldozern (=Sindres sandlådespade) och grävde ur luftvärnet så att markinfanteriet fick fritt spelrum. Kriget avgjort!

Tomatplantorna skall få bo hos fosterfamilj som har ett riktigt växthus.

Plockade ett 40tal mördarsniglar. Äckliga typer! Min tes har ju hela tiden varit att man skall ha grisar omkring odlingen, så att grisarna äter upp mördarsniglarna. Igår testade jag lite. Vilket djur är bäst på att äta mördarsniglar? Gris eller höns?

I sann empirisk forskningsanda tog jag mina fyrtio mördarsniglar och delade i två halvor. 20 sniglar till varje djur. Jag började med grisarna. Bertil kom glatt fram och nosade. En snigel på marken. Inte intressant, han luktade på den och lämnade den. Tydligen luktar den äckligt. Jag hämnade en skopa krossat korn, som är grisarnas basföda. Skakade runt mina 20 sniglar i krossat korn och serverade Bertil. Han glufsade glatt i sig kornet och med åkte ungefär 15 sniglar. Vid det laget hade Dagmar blivit hungrig och satte i sig resterande 5. Jag är fullt medveten om att de behövde lite mutor, utan krossat korn var sniglar inte intressant. Dessutom hade grisarna fått middag bara en timme tidigare och var inte särskilt hungriga. Hungriga grisar hade nog glufsat i sig sniglarna fortare, men kanske velat ha kornströssel på.

Jag hade nu 20 sniglar kvar, och gick för att hämta hönshusnyckeln och prova hönsens förmåga att käka sniglar. Telefonen plingade. Johannes skrev: Sindre är hungrig. Jag var tvungen att avbryta experimentet för att gå hem och amma bäbis. De 20 mördarsniglarna som låg i byttan hivades kvickt in till Dagmar som stod och letade kornkross. Hoppas hon käkade upp dem till kvällsmat, annars har de säkert letat sig tillbaka till min lilla odling igen. Jag hann inte kolla, en skrikbäbis måste man genast mata, så han somnar om igen.

Vår djurvecka. Vem är du?

Denna vecka är det vår familj som ansvarar för alla djur. Det brukar funka så att man stannar till hos djuren på morgonen på väg till jobbet. Det är ett fint sätt att börja dagen, mata grisar, se till hönsen och räkna in alla. På eftermiddagen/kvällen åker man dit igen och ger kvällsmat.

Det behövs en tur till Huvudet också, för att räkna in fåren och se att allt är bra. Vatten behöver vi inte oroa oss för just nu, det har regnat mängder i veckan som gick. Gutefår är också så fiffiga att de till nöds kan dricka saltvatten!

Så totalt skall vi räkna in:

2 grisar – Bertil och Dagmar

13 hönor

3 tuppar (”Jack Sparrow”, ”Vit med vitt” och ”Vit med svart”)

10 kycklingar (varav minst fyra är hönor, tjohoo!)

49 lamm och tackor

1 bagge (Ferdinand)

4 islandshästar

och så skall vi ju räkna in våra egna 3 små grisar här hemma, även kallade ”barn”. 🙂

Apropå barn, vi funderar på varför Dagmar inte har fått några kultingar än. Kanske behöver vi stödköpa?

Vem är du som läser detta? Lämna gärna en kommentar!

Nationaldag med cancer

I dagarna har vi åttaårsjubileum. Det var självaste nationaldagen 2012 som våra första grisar kom. Ulla hade pyntat med ”Välkommen grisarna” – vimplar, och hon kanske hoppades att grisarna kunde läsa, trots att de kom från Skåne. 😉

Det var en speciell dag i flera avseenden, Hillevi och jag hade varit på sjukhuset ett tag. Hon var i slutskedet av sin cancerbehandling och var trött. Nu i efterhand känns det som om hon sov sig igenom hela halvåret av cellgifter men så kan det förstås inte ha varit. Denna dag kom hon och jag med sjuktransport från Drottning silvias barn och ungdomssjukhus lagom för att se våra små nassar släppas ut i hagen vi hade förberett.

Grisarna försvann allihop omedelbart ut i vegetationen och det enda vi såg var gräs som böjde sig och rasslade där det gick en kulting. Så småningom hittade de in i det lilla skjulet vi byggt och där sov de gott i en stor hög.

Det var gudomligt vackert den kvällen. Hillevi hade somnat om i sulkyn, gott nedbäddad. Vidar kröp upp i mitt knä. Håkan och Johhny hade tagit med lite dricka och vi satt nu i junikvällen och delade några pilsner och tänkte ljust om framtiden, trots att cancerbehandlingen inte var avslutad och allt var ovisst. Djuren och naturen läkte oss. Vänners kamratskap likaså. Man skall inte vara ensam när saker är jobbigt, man skall istället dricka öl en ljummen försommarkväll och se flugorna hitta till Björkös första spillningshög.

Så här mycket öl drack vi dock inte just den kvällen, denna bild är från en stor grillfest vi hade ett tag senare, dit över 50 gäster kom.