Flera familjer äger och sköter djur tillsammans. Här på skärgårdsön Björkö blir det grisar, får, höns, hagbygge, kretslopp, samarbete och några barn.

Etikett: lantraser

Mördarsniglar

Sent igår kväll var jag borta hos djuren för att gräva upp några tomatplantor som envisades med att växa där jag tyckte att sötpotatisarna skulle växa. Det var ett litet krig där inne i miniväxthuset. Sötpotatisen hade mobiliserat marktrupper och täckt jorden. Tomaterna körde luftvärnet och försökte skugga ut sötpotatisen. Själv tog jag bulldozern (=Sindres sandlådespade) och grävde ur luftvärnet så att markinfanteriet fick fritt spelrum. Kriget avgjort!

Tomatplantorna skall få bo hos fosterfamilj som har ett riktigt växthus.

Plockade ett 40tal mördarsniglar. Äckliga typer! Min tes har ju hela tiden varit att man skall ha grisar omkring odlingen, så att grisarna äter upp mördarsniglarna. Igår testade jag lite. Vilket djur är bäst på att äta mördarsniglar? Gris eller höns?

I sann empirisk forskningsanda tog jag mina fyrtio mördarsniglar och delade i två halvor. 20 sniglar till varje djur. Jag började med grisarna. Bertil kom glatt fram och nosade. En snigel på marken. Inte intressant, han luktade på den och lämnade den. Tydligen luktar den äckligt. Jag hämnade en skopa krossat korn, som är grisarnas basföda. Skakade runt mina 20 sniglar i krossat korn och serverade Bertil. Han glufsade glatt i sig kornet och med åkte ungefär 15 sniglar. Vid det laget hade Dagmar blivit hungrig och satte i sig resterande 5. Jag är fullt medveten om att de behövde lite mutor, utan krossat korn var sniglar inte intressant. Dessutom hade grisarna fått middag bara en timme tidigare och var inte särskilt hungriga. Hungriga grisar hade nog glufsat i sig sniglarna fortare, men kanske velat ha kornströssel på.

Jag hade nu 20 sniglar kvar, och gick för att hämta hönshusnyckeln och prova hönsens förmåga att käka sniglar. Telefonen plingade. Johannes skrev: Sindre är hungrig. Jag var tvungen att avbryta experimentet för att gå hem och amma bäbis. De 20 mördarsniglarna som låg i byttan hivades kvickt in till Dagmar som stod och letade kornkross. Hoppas hon käkade upp dem till kvällsmat, annars har de säkert letat sig tillbaka till min lilla odling igen. Jag hann inte kolla, en skrikbäbis måste man genast mata, så han somnar om igen.

Gynekologi och lamm

I år fick vi 29 lamm. Varje år pågår en intensiv vadslagning om hur många lamm vi skall få. Vinnaren får en flaska vin eller ett litet legopaket, beroende på hur gammal vinnaren är. Själv är jag alltid för optimistisk och i år gissade jag på 35. Facit blev 29. Det är helt okej, gutefår är ju inte avlade på att ge en massa lamm. Det blir det antal det blir utan att människan är inne och rotar.

Apropå att vara inne och rota: förra året hade flera tackor, många, nästan tio stycken framfall! Det är jobbigt, då åker en del av snippan ut och man får tvätta och stoppa tillbaka den. Det är inget för den kräsmagade. De som är bäst på dylikt är Johannes och Lotta, som båda vid flera tillfällen fått fippla in fårets slida efter att ha tvättat och rengjort. Ibland sätter man också en framfallsbygel, en läbbig sak som får vilken kvinna som helst att få ont i underlivet. Fåren är dock tydligt hjälpta av det och ger oss en tacksam blick när vi grejat färdigt med deras genitalier. Sen kissar de, länge. Man kan nämligen inte kissa med framfall.

I år var det bara stackars 15256 som fick framfall. Skönt att det bara var en som fick det.

Ut ploppade 29 lamm i en strid ström och mest förvånad av alla var Ferdinand som helt plötsligt blev 29barnspappa. Svettigt! 🙂

Vadslagningen vanns som vanligt av Cissi. Hon vinner ofta på den tävlingen och jag misstänker starkt att hon fuskar. Hur vet jag inte. Men det är bra att det är just hon som vinner, för hon dricker inte vin och då måste vi ju vara kamratliga och hjälpa henne.

Vi har förnärvarande 16 får på Vinga. De har varit där ett par veckor nu. Igår åkte A-L dit för att prägla dem lite på oss. Får har inte världens bästa minne, för att säga det diplomatiskt. Det finns risk att de glömmer bort oss och då blir det vansinnigt svårt att lasta ombord dem när de skall till nästa ö. A-L rapporterade dock att nästan alla kom när hon klappade händerna och skramlade med den blå hinken som innehåller oemotståndligt fårgodis.

Sådär håller vi på. Hälsar på våra djur, klappar händerna och ger dem något när de kommer. Fåren har det finfint och växer och frodas. Det är en fantastisk fin utflykt man får på köpet när man skall titta till sina fårskallar ute i skärgården. Så kan man absolut leva livet!

Följ oss gärna här och på Instagram! ( @djurkollektiven )

Knubbsäl är Bohusläns landskapsdjur.

Skit och ammoniak

Dags att städa hönshuset. Fördelen med att vara många är att faktiskt inte måste vara med på allt hela tiden. Idag hade vår familj en del annat att bestyra (typ vårt giganorma projekt att inreda vinden så att barnen får varsitt rum) och därför avstod vi hönshussaneringen. Familjen L, B, A och H teamade upp och städade raskt ur det mök som samlats i hörnen sen förra gången. Det går fort när man är många och det blir fint också!

För att hålla god hygien i hönshuset är det bra att kalka om då och då. Vi har en kalkfärg som man penslar på efter att man skurat rent. Då håller sig förhoppningsvis parasiter och löss på avstånd och hoppar inte på våra djur.

Byte av strö, byte av halm och byta ut hela torvbädden mot nytt och torrt. Ungefär som att byta sängkläder, fast kanske en aning mer ammoniakdoftande.

Inatt kommer våra Skånska blommehöns sova som på dun.

Livet på en pinne! 😉