Flera familjer äger och sköter djur tillsammans. Här på skärgårdsön Björkö blir det grisar, får, höns, hagbygge, kretslopp, samarbete och några barn.

Etikett: självhushållning

Mördarsniglar

Sent igår kväll var jag borta hos djuren för att gräva upp några tomatplantor som envisades med att växa där jag tyckte att sötpotatisarna skulle växa. Det var ett litet krig där inne i miniväxthuset. Sötpotatisen hade mobiliserat marktrupper och täckt jorden. Tomaterna körde luftvärnet och försökte skugga ut sötpotatisen. Själv tog jag bulldozern (=Sindres sandlådespade) och grävde ur luftvärnet så att markinfanteriet fick fritt spelrum. Kriget avgjort!

Tomatplantorna skall få bo hos fosterfamilj som har ett riktigt växthus.

Plockade ett 40tal mördarsniglar. Äckliga typer! Min tes har ju hela tiden varit att man skall ha grisar omkring odlingen, så att grisarna äter upp mördarsniglarna. Igår testade jag lite. Vilket djur är bäst på att äta mördarsniglar? Gris eller höns?

I sann empirisk forskningsanda tog jag mina fyrtio mördarsniglar och delade i två halvor. 20 sniglar till varje djur. Jag började med grisarna. Bertil kom glatt fram och nosade. En snigel på marken. Inte intressant, han luktade på den och lämnade den. Tydligen luktar den äckligt. Jag hämnade en skopa krossat korn, som är grisarnas basföda. Skakade runt mina 20 sniglar i krossat korn och serverade Bertil. Han glufsade glatt i sig kornet och med åkte ungefär 15 sniglar. Vid det laget hade Dagmar blivit hungrig och satte i sig resterande 5. Jag är fullt medveten om att de behövde lite mutor, utan krossat korn var sniglar inte intressant. Dessutom hade grisarna fått middag bara en timme tidigare och var inte särskilt hungriga. Hungriga grisar hade nog glufsat i sig sniglarna fortare, men kanske velat ha kornströssel på.

Jag hade nu 20 sniglar kvar, och gick för att hämta hönshusnyckeln och prova hönsens förmåga att käka sniglar. Telefonen plingade. Johannes skrev: Sindre är hungrig. Jag var tvungen att avbryta experimentet för att gå hem och amma bäbis. De 20 mördarsniglarna som låg i byttan hivades kvickt in till Dagmar som stod och letade kornkross. Hoppas hon käkade upp dem till kvällsmat, annars har de säkert letat sig tillbaka till min lilla odling igen. Jag hann inte kolla, en skrikbäbis måste man genast mata, så han somnar om igen.

Vår djurvecka. Vem är du?

Denna vecka är det vår familj som ansvarar för alla djur. Det brukar funka så att man stannar till hos djuren på morgonen på väg till jobbet. Det är ett fint sätt att börja dagen, mata grisar, se till hönsen och räkna in alla. På eftermiddagen/kvällen åker man dit igen och ger kvällsmat.

Det behövs en tur till Huvudet också, för att räkna in fåren och se att allt är bra. Vatten behöver vi inte oroa oss för just nu, det har regnat mängder i veckan som gick. Gutefår är också så fiffiga att de till nöds kan dricka saltvatten!

Så totalt skall vi räkna in:

2 grisar – Bertil och Dagmar

13 hönor

3 tuppar (”Jack Sparrow”, ”Vit med vitt” och ”Vit med svart”)

10 kycklingar (varav minst fyra är hönor, tjohoo!)

49 lamm och tackor

1 bagge (Ferdinand)

4 islandshästar

och så skall vi ju räkna in våra egna 3 små grisar här hemma, även kallade ”barn”. 🙂

Apropå barn, vi funderar på varför Dagmar inte har fått några kultingar än. Kanske behöver vi stödköpa?

Vem är du som läser detta? Lämna gärna en kommentar!

Gynekologi och lamm

I år fick vi 29 lamm. Varje år pågår en intensiv vadslagning om hur många lamm vi skall få. Vinnaren får en flaska vin eller ett litet legopaket, beroende på hur gammal vinnaren är. Själv är jag alltid för optimistisk och i år gissade jag på 35. Facit blev 29. Det är helt okej, gutefår är ju inte avlade på att ge en massa lamm. Det blir det antal det blir utan att människan är inne och rotar.

Apropå att vara inne och rota: förra året hade flera tackor, många, nästan tio stycken framfall! Det är jobbigt, då åker en del av snippan ut och man får tvätta och stoppa tillbaka den. Det är inget för den kräsmagade. De som är bäst på dylikt är Johannes och Lotta, som båda vid flera tillfällen fått fippla in fårets slida efter att ha tvättat och rengjort. Ibland sätter man också en framfallsbygel, en läbbig sak som får vilken kvinna som helst att få ont i underlivet. Fåren är dock tydligt hjälpta av det och ger oss en tacksam blick när vi grejat färdigt med deras genitalier. Sen kissar de, länge. Man kan nämligen inte kissa med framfall.

I år var det bara stackars 15256 som fick framfall. Skönt att det bara var en som fick det.

Ut ploppade 29 lamm i en strid ström och mest förvånad av alla var Ferdinand som helt plötsligt blev 29barnspappa. Svettigt! 🙂

Vadslagningen vanns som vanligt av Cissi. Hon vinner ofta på den tävlingen och jag misstänker starkt att hon fuskar. Hur vet jag inte. Men det är bra att det är just hon som vinner, för hon dricker inte vin och då måste vi ju vara kamratliga och hjälpa henne.

…som Pippi Långstrump sa!

Islandshästarna är törstigare än vi tänkt. Vi funderade på att åka till systemet och ordna Prosecco åt dem, men sen kom vi fram till att fyra hingstar av sorten islandshäst nog dricker något annat än mousserande bubbel. Det känns inte så Island.

Det slumpade sig så att en kompis till oss hade en kub över. Vi har sedan tidigare två kuber (se den algbevuxna på bilden) som vi fyller på vintern. Men, hästar är större än får och de dricker inte saltvatten (det har vi annars gott om här ute på ön) .

Eftersom fyllda kuber är stora och tunga så har vi inte flyttat dem. Men som Pippi Långstrump sa: Det har jag aldrig gjort så det klarar jag nog! En del trixande med traktorn, lite tur i svängen och nu står kuben ute hos hästarna, mitt på ängen. Det finns en gammal brunn i närheten som går att använda. En begagnad båtpump, några meter rör, en nivåmätare och två händiga karlar, sen är saken löst!

Goda äpplen åt grisarna.

Vi har förnärvarande 16 får på Vinga. De har varit där ett par veckor nu. Igår åkte A-L dit för att prägla dem lite på oss. Får har inte världens bästa minne, för att säga det diplomatiskt. Det finns risk att de glömmer bort oss och då blir det vansinnigt svårt att lasta ombord dem när de skall till nästa ö. A-L rapporterade dock att nästan alla kom när hon klappade händerna och skramlade med den blå hinken som innehåller oemotståndligt fårgodis.

Sådär håller vi på. Hälsar på våra djur, klappar händerna och ger dem något när de kommer. Fåren har det finfint och växer och frodas. Det är en fantastisk fin utflykt man får på köpet när man skall titta till sina fårskallar ute i skärgården. Så kan man absolut leva livet!

Följ oss gärna här och på Instagram! ( @djurkollektiven )

Knubbsäl är Bohusläns landskapsdjur.

Skit och ammoniak

Dags att städa hönshuset. Fördelen med att vara många är att faktiskt inte måste vara med på allt hela tiden. Idag hade vår familj en del annat att bestyra (typ vårt giganorma projekt att inreda vinden så att barnen får varsitt rum) och därför avstod vi hönshussaneringen. Familjen L, B, A och H teamade upp och städade raskt ur det mök som samlats i hörnen sen förra gången. Det går fort när man är många och det blir fint också!

För att hålla god hygien i hönshuset är det bra att kalka om då och då. Vi har en kalkfärg som man penslar på efter att man skurat rent. Då håller sig förhoppningsvis parasiter och löss på avstånd och hoppar inte på våra djur.

Byte av strö, byte av halm och byta ut hela torvbädden mot nytt och torrt. Ungefär som att byta sängkläder, fast kanske en aning mer ammoniakdoftande.

Inatt kommer våra Skånska blommehöns sova som på dun.

Livet på en pinne! 😉

Öppna landskap

Öppna landskap kommer inte av sig själv. Det krävs en hävd. Hävd är det gamla ordet för antingen slåtter, bete eller odling. När betesdjuren alltmer har försvunnit så växer markerna igen. Det innebär att alla de arter som är beroende av öppna hävdade marker kommer att försvinna (blommor, skalbaggar, svampar, flygfän, annat) . Massor av arter är hotade på grund av brist på hävd.

Detta är en av anledningarna till att vi har betesdjur. Våra får har nu gått i två veckor nere i Harrys Hage. Den var fin en gång men är numera rejält igenvuxen. Eftersom våren var så enbarmligt kall så växte det inte mycket i hagen. 21 får och 29 lamm gjorde processen mycket kort med allt grönt och gav sig genast på barken. Gutefår gillar bark, ofta äter de det i första hand. Asparna här är helt ringbarkade och kommer alla att dö. Det är bra, för då kommer Harrys Hage att åter bli en öppen fläck i det igenvuxna Sverige. Det är extra bra för Lotta hittade en Ängsnätfjäril i helgen. Denna fjäril är rödlistad och håller till på den angränsande Skjutbanan, som är en biologisk hotspot i Öcerkö kommun, så om den får en ny plats att vara på det är det precis hur bra som helst!

#biologiskmångfald #hävdgynnat #naturbete #öppnalandskap #helalandetlever. #lantras #betesdjur

Nationaldag med cancer

I dagarna har vi åttaårsjubileum. Det var självaste nationaldagen 2012 som våra första grisar kom. Ulla hade pyntat med ”Välkommen grisarna” – vimplar, och hon kanske hoppades att grisarna kunde läsa, trots att de kom från Skåne. 😉

Det var en speciell dag i flera avseenden, Hillevi och jag hade varit på sjukhuset ett tag. Hon var i slutskedet av sin cancerbehandling och var trött. Nu i efterhand känns det som om hon sov sig igenom hela halvåret av cellgifter men så kan det förstås inte ha varit. Denna dag kom hon och jag med sjuktransport från Drottning silvias barn och ungdomssjukhus lagom för att se våra små nassar släppas ut i hagen vi hade förberett.

Grisarna försvann allihop omedelbart ut i vegetationen och det enda vi såg var gräs som böjde sig och rasslade där det gick en kulting. Så småningom hittade de in i det lilla skjulet vi byggt och där sov de gott i en stor hög.

Det var gudomligt vackert den kvällen. Hillevi hade somnat om i sulkyn, gott nedbäddad. Vidar kröp upp i mitt knä. Håkan och Johhny hade tagit med lite dricka och vi satt nu i junikvällen och delade några pilsner och tänkte ljust om framtiden, trots att cancerbehandlingen inte var avslutad och allt var ovisst. Djuren och naturen läkte oss. Vänners kamratskap likaså. Man skall inte vara ensam när saker är jobbigt, man skall istället dricka öl en ljummen försommarkväll och se flugorna hitta till Björkös första spillningshög.

Så här mycket öl drack vi dock inte just den kvällen, denna bild är från en stor grillfest vi hade ett tag senare, dit över 50 gäster kom.